The end is the beginning is the end

Egon och jag ska snart skiljas åt. Det är med kluvna känslor jag slänger ut honom i offentligheten, dels i skolan, men framförallt den slutliga separationen. 

Det har varit en intressant tid, med många oväntade vändningar och insikter, egentligen mer plågsam än rolig, men icke desto mindre givande.

Jag skapade Egon i syfte att illustrera hur konflikter kan sätta sig i kroppen. Jag valde bubbelplast och silvertejp och ironin i det hela är att jag nog inte tål materialet så bra, men upptäckte inte det förrän jag lyckats bli såpass "fäst" vid Egon att jag inte ville avbryta. Nu ligger han i bakluckan på min bil, i väntan på sin sista färd. 

Jag gjorde en testseparation och det kändes jobbigt på många sätt, men jag ska ändå slutföra separationen och lämna honom där jag planerade att göra det. Det blir lite av en symbolisk handling, då platsen erbjuder viss möjlighet till uppföljning - jag befinner mig i närheten ganska ofta. Tidpunkten kommer också vara avgörande, då det blir lite av ett ihopknytande av en separationssäck.

Separation - Edvard Munch

Jag har jobbat mycket med stillbildsfilmer under gestaltningen - ett faktum som förvånar mig själv stort - jag har alltid undvikit teknik så långt det är möjligt. När jag började min lärarutbildning 1995, var min vanligaste fråga "får man lämna in handskrivet?" Nu har jag fått ihop ett antal musikvideor och har valt ut två som jag känner mig tillräckligt nöjd med. Jag funderade igår på att klippa ner en av dem i längd, men kom fram till att jag inte vill klippa i låten. Det ligger för mig något symboliskt att det är plågsamt utdraget - det är sådana mina avsked alltid varit.

Här är musiken jag har valt till en av mina små filmer:

Vad har jag lärt mig? Jag känner att jag svarar olika på den frågan varje gång jag börjar fundera över den. Förutom att jag har lärt mig lite mer om hur man gör sina egna små filmer/videor, så har jag fått med mig en hel del om handledning och kamratrespons. Det kommer jag verkligen kunna använda mig av. Jag har även lärt mig en del om mig själv och om hur jag tänker om konflikter och varför jag hanterar dem så illa. Framförallt har jag börjat fundera väldigt mycket på frågor som jag tidigare förnekat gälla mig. Det gör ont. Det gör mig ödmjuk och jag hoppas att det ska hjälpa mig i framtida möten/krockar och konflikter.

Jag ser nu fram emot att få avsluta gestaltningsprojektet och ta ledigt för att sedan återgå med nya idéer till ett nygammalt jobb.