Premiärinlägg

Hej
Efter en dryg vecka på ny utbildning försöker jag samla tankarna och få klart för mig vad som händer. Inte lätt. Inget är klart. Nya ansikten, nya platser, nya tankar. Har svårt att ta in vad som händer och svårt att gå från en roll till en annan.

Efter nio år som lärare och klassföreståndare är det både intressant och svårt att gå till att vara elev igen. Det komplicerar ytterligare att utbildningen handlar om just den miljö jag själv vistats i under så lång tid. Det hade varit annorlunda om jag läst t ex...låt säga fastighetsmäklarkurs eller tagit dykarcertifikat. Nu är jag så att säga ny på gammal mark, eller hur man nu ska uttrycka det.

Första veckan är fortfarande ett virrvarr av kaos. Jag har aldrig haft svårt att lära mig namnen på mina elever, men nu fastnar ingenting.

Första dagen - oerhört läskigt att trampa uppför de tunga stentrapporna in genom den tunga porten och sedan bli stående i en ekande tom korridor. Av förklarliga skäl tom - är typ 1,5 timma för tidig...

Andra dagen - hyddor i Slottsskogen. Intressant med gruppdynamik. Tur att lärarstudenter oftast är artiga och väluppfostrade - annars hade vi nog haft ett veritabelt Robinson med ö-råd och kamerabikt :) - oj - en smiley! Jag börjar lämna min roll som den despotiska svenskläraren, haha!

Tredje dagen - bussresa till Louisiana. Tacksam för tystnaden på sätet bredvid mig - det tillåter mig timmar där jag kan gömma mig i min musik. Jag är medveten om att det är en social aktivitet, men ibland är det bästa sättet att vara social att stänga in sig.

Louisiana - Sophie Calle. Jag är nog hopplöst modernistisk - vill se målningar och skulpturer, men möts av foton och text. För mycket text. Tänker lite spydigt att varför skriver inte människan en bok istället. Kommer på att Jenny Diski redan åkt tåg...

Workshops följer under följande vecka. Vi gör tonåringar av stenar, vi associerar kring bildlärare, diskuterar bildämnet och associerar till varandras föremål plockade ur en låda. Känner mig åter som obstinat gymnasieelev, den där svartklädda sura saken längst bak i klassrummet.



Under övningar känner jag mig som ovan, under diskussioner som den medelålders, fyrtioårskrisiga lärartant jag är. Vill hitta balans i detta. Vore nog bäst så.