Are there limits?

Var går gränsen för var ens egen frihet tar slut och någon annans börjar? Läste precis i GP om hur demokratin hotas av vad som benämns som ungdomligt oförstånd. Det irriterar mig. Det är att bagatellisera ett beteende som faktiskt är ett hot mot demokratin, mot yttrandefrihet och i förlängningen leder till att någons (vems?) godtycke kommer styra vad som är OK att tycka, tänka och säga.

Sympatier för rasistiska partier stoppas inte bara för att ett fåtal stoppas från att rösta. En röst på ett rasistiskt parti är visserligen en önskan om att begränsa just min frihet, men att hota och skrämma folk (och vi snackar en förfärligt liten minoritet, än så länge) från att rösta är ett mycket större angrepp på min frihet och integritet.

Acceptera inte odemokratiskt, gränslöst, respektlöst beteende bara för att det vid första anblick ter sig som en sympatisk aktion. Fundera på vad det i längden kan leda till för slags samhällsklimat.