Nej, jag kan inte släppa känslan av irritation. Jag ska reflektera loss som bara den en stund.
Jag gillar inte att bli klappad på huvudet av någon som i sitt klappande är precis lika generaliserande som dem som han riktar sin kritik mot. Jag gillar inte offergörandet och generaliserandet av de som anses vara exkluderade. Jag gillar inte att det sätts sådant fokus på en musikstil som i så många avseenden är ytterst exkluderande och intolerant i sig, vad gäller texter, symbolik och kroppsspråk. Det må vara så att Nabila är en stark tjej som lyckas få sin röst hörd (och själv börjar bl en del av kulturetablissemanget); more power to her. Faktum kvarstår dock att för just dessa medelsvenssons som ju det är meningen att man ska nå, för dessa framstår hip-hopen som en stil där materialism, individualism och sexualisering av kvinnor är oerhört framträdande. Om jag som "vit, medelklassig borgarbracka" tittar på musikvideon med Wordsilah, inte känner jag mig särskilt välkommen till Hammarkullen. Inte känner jag att mina fördomar mot Hammarkullen på något sätt ställs på ända. Tvärtom får jag associationer till gängkriminalitet, mörker, aggressivitet och intolerans.
Ove Sernhede får ursäkta, men jag köper inte hans lösning, om han nu över huvud taget presenterade en sådan. Jag uppfattade dagens föreläsning som en historielektion, kombinerad med föreläsarens meritförteckning, lite politisk propaganda och en liten dos moraliserande.
I sin diskussion om minoriteter i dessa områden glömmer han tjejerna, de som inte gillar hip-hop (eller musiscerande alls), de som faktiskt tror på skola i traditionell mening, men som glöms bort i all politisk iver att nå "de utåtagerande och missförstådda". Jag saknar diskussionen om vad som kan göras för de tjejer som drabbas av hederskultur eller helt enkelt en strängt patriarkalisk maktstruktur och som inte får studera vidare. Vad görs för dem? Jag saknar diskussionen om de som växer upp sm minoritet i sitt eget land. Jag undrar vad vi kan göra för killarna som hatar fotboll, för de tysta flickorna eller för de homosexuella som inte vågar komma ut i den starkt religiösa eller machodyrkande miljö som förorten är.
Jag säger inte att insatser för den ena gruppen utesluter insatser för den andra, men ska sanningen fram, så ligger fokus som så ofta på de som skriker högst och åter igen belönas dessa med uppmärksamhet, vilket knappast bryter ett destruktivt mönster.
Jag saknar diskussionen om språkets betydelse. Det hjälper inte att du har världens bästa och längsta utbildning - kan du inte språket funkar det inte ändå. Vi kan inte hitta på yrken utifrån vilka kunskaper människor har eller vill ha. Skolans roll är att förbereda människor på en yrkesverklighet, både ämnesmässigt och socialt. Jag säger inte att det är fel med visioner, men man kan inte offra andra för sina politiska ideal och när skolan tillåts vara en testverkstad för ivriga pedagoger utan verklighetsförankring offras de elever som bara har de där stackars åren på sig.
Jag saknar diskussionen om snedrekryteringen till skolan. När skolan är den enda platsen där nyanlända elever kommer i kontakt med svenskan är det extra viktigt att personalen talar svenska. Istället finns en ambition att anställa personal med annat modersmål i just dessa områden - jävlar vad politiskt inkorrekt det blev nu... Detta är enligt min mening fel väg att gå. Det uppstår massor av situationer och konflikter pga språkförbistring. Varför finns inte ambitionen att anställa tvåspråkig personal i sk etniskt svenska områden? Där har eleverna redan språket hemma och eftersom de har ett språk klarar de även av mötet med någon vars svenska inte är på förstaspråksnivå. Face it - de flesta av eleverna i Angered gör inte det.
Jag har själv i anställningsintervju fått höra att det är bra med färgad pedagogisk personal så att kidsen får se att det finns färgade lärare också.
Det ska inte kvoteras in personal med utländsk bakgrund i Hammarkullen - de ska in på skolor i Askim och Torslanda, om det ska kvoteras alls (gissa vad jag tycker om kvotering).
Ok, färdigskrikit för ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar