Remember

är ett ord jag tatuerat på handleden. Något jag måste lära mig att komma ihåg är hur privilegierad jag faktiskt är som får en andra chans att göra något av min något sargade lärarkarriär... Med det menar jag inte att jag inte ska vara kritisk, men att det finns en fin linje mellan att vara konstruktivt kritisk eller bara gnällig. Jag har en tendens att falla ner i gnällträsket och glömma att fokusera på det positiva.

Visst finns det saker som kunde vara bättre i vår utbildning, men jujemej, vad saker har varit sämre för mig och att nu få chansen att göra det jag ursprungligen siktade in mig på, men bangade för - det är faktiskt helt otroligt.

En kursare påminde mig om detta under dagens diskussion, som bitvis blev ganska hetsig. Hon pratade om just det fantastiska i att faktiskt få möjligheten och tiden att förkovra sig i något som intresserar en och hon har så rätt - det är ett privilegium som inte är alla förunnat.

Jag kommer fortsätta att vara kritisk, men kanske försöka att inte fastna i det, utan se detta som en tid att fundera över min lärarroll, eller snarare min roll i förhållande till läraryrket. Jag ska även satsa på att glädjas åt att ha fått chansen att ägna mig åt att kombinera nytta med nöje.

Attans, vad hurtigt detta blev, hahaha!