Har ofta tänkt på det där - hur olika etniciteter betraktas här way out west. Att man som oriental står högre i kurs än vad folk från Mellanöstern, Afrika och östeuropeiska länder gör, är för mig inte en myt utan en sanning - även om en del bara vill ha en som något att ställa ölglaset på...
Skämt åsido - varför är det så? Vi (och nu inkluderar jag mig i det vita, dalahästsverige) verkar inte uppleva orientaler som ett så stort hot - de är ambitiösa, duktiga i matte (ej genetiskt, kan tilläggas) och inte muslimer (gubevars...). Dessutom håller de sig för sig själva och kräver inte en massa plats i form av moskéer eller andra tempel. Deras religion är ju oförarglig också, jag menar Richard Gere är ju också buddhist, höhö.
Varför är riktas västvärldens aggressivitet och misstänksamhet så ofta mot muslimer och folk som ser ut att vara muslimer? Varför ser vi en religion (ganska snarlik vår egen, som vi visserligen fjärmat oss en del ifrån) som ett större hot än marknadskrafter?
Återigen vet jag inte vad jag vill säga här - sitter och har någon typ av sokratiskt samtal med mig själv, TV:n och katterna... Vilken är min sokratiska värdefråga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar