Words come easy, but silence is golden

Hur fan ser en sån ut som skriver en sån här blogg? Typisk jävla svensklärare med medelålderskris. Nån som jublar och skålar ymnigt med sitt halvbilliga BIB-vin över förtjusningen att åter fått visa leg på Systemet (enda jävla leg som visas nuförtiden och enda system som verkar funka). En riktig bitterfitta, eller? Som inte klarar av att skriva fitta utan att rodna, trots att ordet ropas ut vitt och brett i bilköer och i ICA Maxis gångar.

Gnällkärring, borgarbracka, fettofitta...

Utklädningskläder sas det. Kläder som en gång köptes i syfte att vaddå? Klä upp?  Klä på? Klä ut? Ja, faktiskt. Jag går fanimej på maskerad varenda jävla dag.

Handledning i gestaltning igen. Fan, vad alla andra har bra idéer jämt? Varför är jag så förbannat jävla fantasilös och lat? Självcensurerande subba. Hur fan kan man vara så kritisk till något man inte ens får tummen ur röven att de facto genomföra?????

En del gnäller över svårigheten att "måla fult", eller oförmågan att "måla lite fint". Vad fan - jag kan ju för i helvete inte ens måla klart!!!!

Meh, tyst nu för fan, eller???? Silence is golden. Tala är silver, skriva är skuld...