Denna dagen - ett liv

Har pysslat med konfliktgestaltning hela dagen. Försökt vara kreativ med kläder, letat på Youtube, kört bil (en stooooooor, outtömlig källa till konflikter, bah!), pratat med la madre i telefon (om eventuell utställning, nonethe less - yikes, konfliktpotentialen bara ökar) och försökt få kroppen att inte jävlas så förbannat (jaja, förlåt för fan för alla cig, alla jävla år av tandgnissel och framförallt, förlåt mig för att ha stått och gått på er, jävla fötter!).

Vad har jag lärt mig? - Att konst föds ur smärta. Jag har nog inte tillräckligt ont, helt enkelt.

Hur har jag kommit till denna ack så djupa insikt? - Jag har ont, men inte fan kommer det något vettigt ur mig i alla fall.

Varför har jag lärt mig detta? - För att den dagen man slutar lära sig något är man död och mina käkleder, fötter och mitt huvud hintar att jag inte är det, alltså lever jag. Man lär inte så länge man lever. Man lever så länge man lär.


Ps. Det va' fan, va' människan svär.