Obligatoriskt inlägg #1 på tema konflikter

Gestaltningsprojektet har startat och detta känns en aning nervöst. Jag är inte van vid att jobba konstnärligt och experimenterande eller gestaltande alls och framförallt inte van vid att examineras på annat sätt än genom typiskt akademiska metoder. Spännande - ja, men aningen läskigt. Bra, dock, för jag behöver ändra mitt sätt att se på skola och undervisning av flera skäl.

Dels behöver jag tänka om, eftersom jag nu ska börja undervisa i ett helt nytt ämne - har tidigare undervisat i svenska, engelska och svenska som andraspråk. Bild behöver inte alls skilja sig från dessa ämnen, det jag har ambitionen att göra är att istället försöka integrera förhållningssättet jag har till bildämnet med mitt förhållningssätt till mina språkämnen och försöka arbeta processinriktat, vilket jag inte gjort så mycket tidigare.

Jag ska försöka att inte vara så låst i att allt ska vara mätbart, bara för att jag vill ha ryggen fri, gentemot föräldrar och elever. Jag har jobbat i många år och ska inte vara så ängslig. Det tar dessutom död på lusten att undervisa och det begränsar en i planerandet.

Jag måste hitta tillbaka till lusten att undervisa, annars hamnar jag bara i sjukskrivning och stress igen och då kommer jag aldrig att kunna återgå till lärarjobbet och det innebär en massa studieskulder och tid som lagts ner helt i onödan.

Vi ska göra en gestaltning på temat konflikt och till att börja med fundera över hur vi själva definierar begreppet konflikt och hur vi förhåller oss till det. För mig innebär konflikt en kollision och sådana undviker jag helst, för kollisioner medför oftast smärta av något slag.

Ordet känns spretigt och spetsigt och ger inga trevliga associationer.


Jag blir mer och mer medveten om hur jag egentligen tänker just i konflikter med andra. Jag gillar inte konflikter - är inte den typen som medvetet söker dem (men kanske ofta hamnar i dem?), men jag tror att vissa konflikter är nödvändiga för att man ska kunna konfrontera sidor hos sig själv. Under implementeringsarbetet med den nya läroplanen hamnar man ofta i konfliktsituationer, då olika lärares synsätt blottläggs och ställs mot varandra. Det är bra och nödvändigt och jag märker hur det skärper mina egna argument, hur det hjälper mig att formulera mig tydligare och även att ifrågasätta vad jag själv står.

En våldsam diskussion uppstod kring vikten av förmåga att använda passare och linjal. Är kunskap och förmåga att använda olika tekniker ett självändamål eller ett verktyg? Kan man skriva in förmåga att använda ett hjälpmedel som ett mål i sig och även betygsätta denna förmåga?

Jag har deltagit i många ämneskonferenser under mina nästan tio år inom yrket och upphör aldrig att förvånas över hur olika texter kan tolkas och vilka uppslitande konflikter dessa olika tolkningar ger upphov till. Det är svårt att se vad konflikterna egentligen bottnar i. Politik? Socio-ekonomisk bakgrund? Etnicitet, kultur, musiksmak?  Blir nog aldrig klok på detta, men jag tror att det främst handlar om prestige och fåfänga.

Jag ska visa den här videon för framtida elever: