Jag inser att jag i vanlig ordning lyckades fokusera på det svåra med ett arbete, på alla hinder och begränsningar. Det var ju inte det uppgiften vi fick gick ut på och inte heller gagnar det någon att läsa mitt gnäll. Jag raderar dock inte mitt tidigare inlägg, då det ändå är en del av vårt jobb att förhålla oss till just begränsningar. Det är ju just begränsningar som genererar problemlösningar och i förlängningen genier (undertecknad naturligtvis löjligt exkluderad från skaran med det epitetet).
Jag gillade skarpt det inspelade TV-programmet Tarja visade för oss på VHS-band. Jag minns tråkigt nog inte namnet, men det var inspirerande och särskilt läraren som genomförde ett arbete där eleverna skulle arbeta med begreppet "förutsättningar". Jag önskar jag hade kommit på det själv.
Eleverna delades in i grupper. Varje grupp fick material och redskap att arbeta med. De olika grupperna fick olika verktyg och material och de fick inte låna av varandra. Utifrån dessa förutsättningar skulle de bygga (jag tror det var hus) och därefter följde en diskussion om just begreppet förutsättningar.
Utifrån detta kan man diskutera och arbeta med så mycket. Man kan har en diskussion om rättvisa, om begränsningar, om kreativitet, om vad ett hem är, om material osv osv.
Är det något vi lärare är duktiga på så är det att sno från andra. Vi kanske inte är den mest innovativa yrkeskåren alla gånger, men vi känner igen en god idé och är inte sena att sno den och sedan modifiera den utifrån våra egna förutsättningar. Det vi måste bli bättre på är att dela med oss, även av sådant vi själva snott och modifierat, lämna stolthet och prestige därhän och tillsammans se till att vår undervisning funkar - oavsett ämne. Om vi lärare kan släppa prestige, revistänkande och gnällighet, kan våra rektorer bidra med att ge oss tid. Planering kräver nämligen tid i första hand och tid är den största bristvaran i skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar