Övergripande ämnen

Kilskrift - om konstarter och matematik i lärandet av Madeleine Hjort är en antologi i vilken olika författare med olika bakgrund inom skola och lärarutbildning diskuterar hur man genom olika konstarter kan förbättra elevers förståelse och utveckling inom framförallt ämnet matematik, som så ofta betraktas som de estetiska ämnenas motsats.

Flera artiklar var intressanta, flera kändes mer som insparkande av öppna dörrar. Ofta nickar jag igenkännande, ibland provoceras jag av vad jag upplever som naivitet, av kategoriserande och arrogans. Jag känner viss grad av inspiration och önskan av att pröva själv, men känner viss uppgivenhet, då just min egen erfarenhet av ämnesövergripande projekt illustreras av ett ständigt strandade på en flodbank av frustration, tidsbrist, svag ledning och prestige.

Jag finner det oerhört intressant att läsa om dansen i ett tvärvetenskapligt/pedagogiskt sammanhang och funderar över varför de flesta jag känner inte har några som helst problem med att röra sig i takt till musik, men så många (i synnerhet jag själv) har oerhört svårt att ta den enklaste, mest okomplicerade koreografi under exempelvis aerobics-eller yogapass. Vad händer i huvudet egentligen? Det känns som att det då blir så tydligt att det är olika processer i hjärnan som sätts igång i olika sammanhang.







Jag funderar även över det här med skolans uppgift och fastnar hela tiden i "hönan-ägget". Kan skolan tjäna allmänheten, när samtidigt skolan skapar allmänheten? Är inte hela utbildningsapparaten en självmotsägelse, en paradox? Finns det någon poäng i att ha lärarutbildningen, när vi vet att det är en omöjlighet att veta vilka utbildningsbehov dagens lärarstudenter kommer att möta och vilka förväntningar de kommer att ha på sig?

Jag tror det handlar om att ännu tydligare försöka definiera VAD vi de facto kan (vågar-man-skriva-det?) överföra i fråga om kunskap/erfarenhet. Teoretiker och lärarutbildare tenderar att helt diskvalificera allt gammalt till förmån för det nya och kastar ofta ut ungen med badvattnet och diskvalificerar samtidigt sig själva. De är själva en produkt av den utbildning de själva förkastar - antingen som konserverare och reproducerare av den, eller som motreaktörer av densamma (nu hittade jag nog på nya ord...). All the same - de kan inte frigöra sig från den och en reaktion står fortfarande i relation till det som det protesteras mot och denna protest kommer i sin tur att skapa en reaktion, som kommer att gå stick i stäv. Pendeln svänger. Så är det.

Nåväl, nu ska jag snart åter utsätta min samarbetsovilliga hjärna för utmaningar inom det kinetiska området.