Kreera, krevera

Vad är kreativitet? Vad innebär det att skapa? Det känns som att varenda människa nuförtiden ska uttrycka sig och visa sin kreativa sida. Det pyntas och putsas i hem, i trädgårdar, i grytor och ansikten. Allt ska förändras, förbättras och utvecklas och aldrig får man vara nöjd.

Jag vet inte om jag tycker att det främjar kreativitet. Jag får snarare ångest i halsen av att gå in på Panduro och se alla som hysteriskt letar fina papper till sitt scrapbookande.

Anna Carlsson pratade under sin föreläsning om kreativitet i anknytning till problemlösning och ja, det känns ju helt riktigt. Att se ett problem är att inse att förändring behövs och att genomföra den förändringen är ju att skapa, eftersom du då sätter igång något nytt.

På samma sätt känns det även korrekt att påstå att konst föds ur smärta, om konst ska ses som ett uttryck för kreativitet. Konstnären upplever någon form av kris, ur vilken h*n behöver ta sig ur och uttrycket för denna vilja/frustration resulterar i någon typ av verk. Ett verk med endast ett dekorativt syfte ses antingen som hötorgskonst eller design.

Jag finner att jag ständigt återvänder till en pjäs/bok som även filmatiserats med Michael Caine och Julie Walters. För mig handlar denna pjäs om kreativitet. Jag såg filmen på TV 1991 och sedan återkom pjäsen både under min folkhögskoletid och under min lärarutbildning på litteraturlistan på A-kursen i engelska. Jag skrev min D-uppsats om den och jag finner den ständigt relevant.

Pjäsen heter "Educating Rita" och hade premiär 1980, filmades 1983. Den handlar om förändring och om val. Vikten av att känna att man har ett val är det centrala och det är något som jag ser som något starkt förknippat med kreativitet.





Att uppleva att man har ett val och inte en slav under andras önskemål är nog det som kännetecknar känslan av frihet. Det spelar ingen roll vad du gör, hur du lever ditt liv så länge du upplever att det är ditt eget val och för att kunna ha det valet krävs bildning, inte nödvändigtvis formell utbildning, men ofta så, eftersom det västerländska samhället är utformat som så att för att få makten över sin tid, krävs pengar och för att tjäna tillräckligt med pengar för att få makten över sin tid, så krävs ofta den typ av kvalifikationer som en längre utbildning ger.

Vi upplever nog ofta att våra val är våra egna, men dessa styrs av förväntningar som formas under vår uppväxt, av föräldrar, släkt och vänner och massmedia. Antingen formar vi våra liv som utifrån dessa förväntningar, eller så formar vi våra liv som ett uttryck för protest mot vad vi upplever som rådande normer. Dock kvarstår då dessa normer som formgivande - därför ter sig ofta subkulturer och proteströrelser så konformistiska, då de är en spegelbild av den konformism de protesterar mot.

Sammanfattningsvis: Ur frustration föds kreativitet, men kravet på kreativitet kan i sig skapa frustration som i sin tur leder till kreativitet och så går vi runt en enebärsbuske (eller pulsar runt, som det ser ut i skrivande stund).

Bifogar en egen illustration av hur kreativitet och frustration möttes i mitt huvud för ett tag sedan.






Lägger till en klipp som nog de flesta av er redan sett, men som för mig är ett gott exempel på kreativitet i kombination med originalitet och hantverk som väcker både tankar och känslor, alltså vad jag personligen betraktar som konst.