måndag 4 oktober 2010

A Gucci veil

Vi såg tre kortfilmer, varav den första, "Stranger in her own city" och den sista, "Kids and Money" var som ett slag i ansiktet.

Den första filmen handlar om en 13-årig flicka, Najmia i Sanaa, Yemen. Hon vägrar bära slöja, spelar boll med pojkarna och hänger ute på kvällarna. Hennes omgivning provoceras enormt av hennes frimodighet, men som västerländsk tittare provoceras man enormt av hur omgivningen behandlar henne. Man fattar inte varifrån hon får sitt mod.



Den sista filmen "Kids and Money" handlar om shoppingfixeringen, märkesfixeringen bland tonåringar i Los Angeles.



För andra gången denna måndagmorgon gnisslar jag tänder av ilska. Jag blir så vansinnigt provocerad av att se dessa bortskämda materialistiska ungar.

Det som sedan slår mig är att dessa ungdomar väljer en Guccislöja och är lika ofria som de beslöjade flickorna i Yemen. Najmia vägrar låta sig fångas av ett klädesplagg, medan flickorna i Hollywood och Beverly Hills glatt låter sig fångas av en annan sorts slöja.




Sorgligt.

Filmen vi såg mellan de två jag nämner ovan heter "Hidden" och handlar om Giancarlo, en avvisningshotad flyktingpojke som vid tiden för filmen levde gömd någonstans i Sverige. Naturligtvis blir man berörd av hans öde, men filmen kändes inte lika stark som de andra två filmerna. Kanske för att jag länge arbetat med just den typen av problem och därför är en aning luttrad. Jag var under flera år engagerad i en gömd familj och även om jag blir väldigt upprörd av hur barn behandlas av myndigheters beslut, så tror jag min frustration och upprördhet gått över i ett slags apati och resignation.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar