Well, screw me gently with a chainsaw and colour me Kaukasian.
Såg just ett helt avskyvärt deprimerande program i genren freakomentär med frekventa kirurgiska inslag och ingrepp. Yuck. Inte för att TV-tablåerna på något vis lider brist på deprimerande dumma dokumentärer, men detta var alldeles särdeles deprimerande. Plastikkirurger på fancy Harley Street som tjänar grova pengar på andras fysiska komplex och bristande självkänsla och sedan rättfärdigar det med att deras verksamhet kan ses som en del i globaliseringsprocessen, i vilken ett utjämnande mellan etniciteter skulle bidra till minskad rasism... Jag slår mig på min olivgula panna, drar ett djupt andetag genom min platta näsa och låter tårarna falla ur mina krokiga tårkanaler.
Ännu lustigare blir det när man börjar snacka om kroppsformer som något främst genetiskt betingat. Som importerad från ett land där majoriteten är oerhört slank (laktosfri sea food, perhaps?), och som uppväxt i ett laktosmunchande land kan jag nog fungera som ett levande bevis på att den där slankheten nog har mer med kosten att göra än med mina chip-chopgener.
Som sagt, det finns många dokumentärer om plastikkirurgi och skönhetsideal, men det var intressant att fundera på det med etnicitet i bakhuvudet. I Japan, Sydkorea och säkerligen även i Kina är det vanligt att man opererar ögonen för ett mer västerländskt utseende, likadant opereras många mellanöstern-näsor till att efterlikna det mer rakryggade (haha) västerländska idealet.
Vi kan tycka vad vi vill om detta, tyvärr - det förändrar ingenting. Det spelar ingen roll att vi sätter svarta peruker på skyltdockorna på JC eller att Tyra Banks leder ANTM år efter år - det är ett faktum att det västerländska skönhetsidealet är det ledande och så kommer det att vara tills dess att en annan etnicitets kultur får samma genomslagskraft på ekonomin.
Det finns tankar (icke på något sätt nödvändigtvis representativa för adopterade, nota bene!) om att det är inhumant att adoptera asiatiska pojkar till väst, då dessa kommer att få svårare att fortplanta sig, då asiatiska män generellt anses som mindre sexuellt attraktiva. Se länkar här
och här
Under denna termin har vi uppmanats att fundera över det här med kultur, identitet och gränser och som jag nämnt tidigare är det begrepp jag oftare än önskat får anledning att fundera över och jag hamnar hela tiden i samma spår - språket är nyckeln, både språk ur ett rent geografiskt synsätt, dvs att det finns en poäng att tala svenska om man ska leva i Sverige, men även vad gäller sociolektsynpunkt - tala med lärde på latin o s v.
Dock påminner mig detta TV-program om att det finns saker inte ens språket rår på och det är hur könsroller/könsidentitet och identitet/etnicitet hänger ihop (har inte ens begreppen klara för mig här).
Mina länkar leder till en person som uttalat/uttalar sig oerhört skarpt och i många stycken extremt, men hans tankar väcker tankar även hos mig, åtminstone vissa dagar.
Till syvende och sist får jag väl helt enkelt sluta mig till att endast teknik och plånbok sätter gränser för människans make-overbesatthet och vad som styr hur och varför dessa make-overs genomförs får jag nog överlåta åt någon som studerar till något annat än bildlärare, t ex socialantropolog, beteendevetare eller kanske etnolog, vad vet jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar