onsdag 12 januari 2011

The small matter of grading

Det har kommit ett förslag om att elever ska få rätt att överklaga sina betyg. Helt OK. Bra. Men. Hur många elever kommer att överklaga ett betyg som är satt för högt?

Det finns många problem med bedömning och betyg och lösningen finns inte på grundskolenivå utan högre upp. Elever vill klara grundskolan för att komma in på gymnasiet, som de vill klara av för att sedan kunna komma in på högskola eller universitet. Kanske det där utgallringssystemet ska utformas och förändras på slutstationen istället? Universitetsutbildningarna kanske borde se över vilka kriterier som verkligen behöver uppfyllas och sedan kan de förberedande utbildningarna utformas därefter? Kanske finns den tanken någonstans i någons intention, men hur det än är med den saken, så är det ett faktum att alla åtgärder som vidtagits för att motverka snedrekryteringen till de högre utbildningarna har misslyckats.

Ett annat problem är medias rapportering om kvaliteten i skolan och betygen. En skolas meritvärde, eller samlade betygspoäng säger väldigt lite om undervisningskvaliteten och detta är något som gått hela journalistkåren förbi, vilket leder till att vi har en oerhört missledd allmänhet.

Så länge lärarna rättar skolans egna nationella prov, så länge det inte finns en rikstäckande kursplan, där antal ämnesminuter, stoffet och nerbrutna betygskriterier står klart angivna kan man inte använda betygen som kvalitetsmarkör. Att en skola presenterar höga meritvärden innebär inte per automatik att kvaliteten är god. Det säger med om elevunderlaget än undervisningskvaliteten. Det är först om man följer upp eleverna och deras prestationer flera år EFTER att de lämnat sin grundskola som man kan avgöra om nämnda grundskola var god.

Dessutom måste man acceptera det faktum att betygsättningen inte är likvärdig ens inom ett lärarlag. Det skiljer enormt från kollega till kollega hur man tolkar kriterierna och därför kan en skolas meritvärde dippa eller stig i takt med vem som sätter betyget. Detta är lite hysch-hysch. Men det är så.

Jag skulle önska att universiteten funderar över vilka de vill ha in på sina utbildningar och hur det ska gå till.

Jag skulle önska att man utformade en skola där de enskilda skolorna hade mindre frihet att göra som de vill. Som det är nu, kan en elev som flyttar ofta i princip gå miste om ett helt ämne, eftersom det tillåts att det diffar enormt mellan skolorna vad gäller timplaner i de olika ämnena. Bestäm t ex att i år 8 ska alla elever i hela landet läsa 200 minuter svenska i veckan. Det ska inte gå att ta från det sammanlagda timantalet i ämnet och fördela det olika på olika skolor, speciellt inte nu när föräldrar byter skola titt som tätt.

Jag skulle önska att massmedia slutade med sina sensationsreportage om sämsta och bästa skolor utifrån en så missvisande sak som meritvärdet och istället gick till grunden med vad som de facto görs för att eleverna ska uppnå målen och sedan KLARA de utbildningar som deras kunskaper är menade att räcka till för.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar