Dagens eftermiddag tillbringades på några av gallerierna på Götabergsgatan och två av de konstnärer vars verk jag minns bäst är Gunnar Simonsson, samt Lars Calmar. Den förstnämnde gör skulpturer i metallnät och den sistnämnde gör skulpturer i lera.
Båda två förenar det som jag uppskattar i konst; de är skickliga i sitt hantverk och behärskar tekniken, de är originella och väcker tankar och känslor hos mig och vad gäller Gunnar Simonsson tycker jag även att verken är tilltalande. Att Calmars skulpturer snarare är frånstötande gör inte mig mindre imponerad.
Mycket av det jag såg idag känns dock ganska intetsägande och en hel del av det får mig att tänka på planscher på IKEA.
Den tråkigaste känslan på ett galleri är känslan av att ha kunnat gjort det själv, eller att det första man tänker vid anblicken av ett verk är var i ens hus det skulle passa bäst. Jag vill liksom inte komma att tänka på min Ekeskogsoffa i första hand när jag ser någons konstverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar