tisdag 26 april 2011
Really Strange Glue
Har hur kul som helst med mina händer och mitt huvud. Passar ju dessutom bra med min föreställning om att konst handlar om att lida - jag tror nämligen att limmet i tejpen är mindre nyttig för mig - fy fan, vad mina händer brinner.
Gestaltning av konflikt, bubbly hands
Jag får erkänna att jag inte riktigt är i fas vad gäller obligatoriska inlägg - hur många man ska ha gjort i skrivande stund och tills när. Jag tröstar mig med att jag i alla fall skrivit en del och att jag fått ändan ur den djupa vagnen. Materialet är inköpt och jag har satt igång med vad det nu blir.
Vad? Jag har valt bubbelplast - bubbelemballage, eller vad nu den korrekta termen är. Med detta material, samt järntråd och tejp ska jag göra en konfliktfylld kropp med fokus på huden - därav valet av just bubbelplast.
Hur? Jag ska tejpa, linda mig fram till en skulptur i bubbelplast. Jag bygger ett skelett och sedan tejpar jag på som bara den.
Hur tänker jag nu (dvs varför?)? Jo, bubblorna representerar frustration, utslag, klåda, äckel och allt annan som oförmåga till vettig konflikthantering kan leda till. Jag har själv blivit jävligt varse vad min egen oförmåga kan leda till. Dessutom utmanar jag mig själv i det att jag helt frångått mina vanliga uttrycksformer (målning och teckning). Jag har inte ens skissat upp det hela - jag bara gör och det är läskigt för mig. Dels är materialet helt nytt för mig och dels har jag inte en klar plan eller ens en bild av hur det kommer se ut.
Jag missar tyvärr veckans handledning, men hoppas att det blir lika givande för de närvarande som det hittills varit. Själv kommer jag att njuta av tillvaron på dels en vårdcentral, dels i en tandläkarstol. Ska bli skitkul.
Vad? Jag har valt bubbelplast - bubbelemballage, eller vad nu den korrekta termen är. Med detta material, samt järntråd och tejp ska jag göra en konfliktfylld kropp med fokus på huden - därav valet av just bubbelplast.
Hur? Jag ska tejpa, linda mig fram till en skulptur i bubbelplast. Jag bygger ett skelett och sedan tejpar jag på som bara den.
Hur tänker jag nu (dvs varför?)? Jo, bubblorna representerar frustration, utslag, klåda, äckel och allt annan som oförmåga till vettig konflikthantering kan leda till. Jag har själv blivit jävligt varse vad min egen oförmåga kan leda till. Dessutom utmanar jag mig själv i det att jag helt frångått mina vanliga uttrycksformer (målning och teckning). Jag har inte ens skissat upp det hela - jag bara gör och det är läskigt för mig. Dels är materialet helt nytt för mig och dels har jag inte en klar plan eller ens en bild av hur det kommer se ut.
Jag missar tyvärr veckans handledning, men hoppas att det blir lika givande för de närvarande som det hittills varit. Själv kommer jag att njuta av tillvaron på dels en vårdcentral, dels i en tandläkarstol. Ska bli skitkul.
onsdag 20 april 2011
Cancerous
Gillar verkligen våra handledningsmöten. Känner mig upplyft och inspirerad efter varje gång.
Ska svänga förbi en grossist imorgon och köpa en rulle bubbelplast.
Vad är det med bubbelplast, egentligen? Gillar att klämma sönder bubblorna. Samtidigt ser de äckliga ut. På samma sätt som majskolvar ser jävligt äckliga ut. Det associerades till tumörer. Nästan så att det ligger i vårt kollektivt medvetna att äcklas av det som liknar döden. Cancer. Död. Evig separation. Min största ångest och rädsla. Skälet till min oförmåga att hantera konflikter. Lustig tankekedja det blev - från tumörer till bubbelplast.
En av deltagarna i handledningsgruppen är fantastisk på att skapa stämningar och påminner mig om Tim Burton. En av mina favoritfilmer av Tim Burton är Big Fish. Den handlar en del om det jobbigaste jag vet. Död. Evig Separation.
Ska svänga förbi en grossist imorgon och köpa en rulle bubbelplast.
Vad är det med bubbelplast, egentligen? Gillar att klämma sönder bubblorna. Samtidigt ser de äckliga ut. På samma sätt som majskolvar ser jävligt äckliga ut. Det associerades till tumörer. Nästan så att det ligger i vårt kollektivt medvetna att äcklas av det som liknar döden. Cancer. Död. Evig separation. Min största ångest och rädsla. Skälet till min oförmåga att hantera konflikter. Lustig tankekedja det blev - från tumörer till bubbelplast.
En av deltagarna i handledningsgruppen är fantastisk på att skapa stämningar och påminner mig om Tim Burton. En av mina favoritfilmer av Tim Burton är Big Fish. Den handlar en del om det jobbigaste jag vet. Död. Evig Separation.
tisdag 19 april 2011
Gestaltningsprojektet börjar ta form?
Efter en helvetisk natt, skulle jag önska att jag kunde utagera min konflikt med detta jävla pollenhelvete, men man ska ju som bekant välja sina strider.
Det kliar. Det kliar något så infernaliskt hemskt och jag vet inte vad jag ska göra. Antihistaminerna hjälper inte, vågar inte ta någon kortison, för trots att man får en paus, så återkommer kliandet i dubbel dos. Dessutom går man upp en massa i vikt, pga att man binder vätska och får ökad aptit.
Mina ben, fötter och händer blöder och lederna känns svullna och mitt tålamod är i botten och jag hatar, hatar, hatar det här. Dessutom jävlas mina tänder och käkleder med mig - varför i helvete har jag slarvat med bettskenan????? Det isar och ilar, lagningar krossas och ramlar ur, tänder går sönder, vet inte hur eller var jag ska tugga. Pga ilningar och trasig tand, tuggar jag snett och får ännu mer ont i käkarna. Fy fan, vad jag är trött på att vara jag.
Fötterna värker - hallus valgus, nageltrång och Mortons syndrom. Axeln är sträckt och nämnde jag att det kliar?????
Alla mina konflikter har satt sig i kroppen. Alla knutna nävar i fickan, alla år av kedjerökande på soffan, alla nätter av tandagnisslan och allt hat, all ilska, all frustration står nu skrivet i huden, i munnen och i fötterna.
Jag vet inte hur min gestaltning ska se ut, men jag har en idé. Nu ska jag bara snatta ihop material, för jag är naturligtvis pank som en jävla kyrkråtta efter all sjukskrivning, tjänstledighet, mediciner och utredningar. Tacka fan för frisktandvård, i alla fall.
Avslutar med att säga piss, piss, piss, piss, piss. Jävla förbannade skitpollen - gå och dö!!!
Det kliar. Det kliar något så infernaliskt hemskt och jag vet inte vad jag ska göra. Antihistaminerna hjälper inte, vågar inte ta någon kortison, för trots att man får en paus, så återkommer kliandet i dubbel dos. Dessutom går man upp en massa i vikt, pga att man binder vätska och får ökad aptit.
Mina ben, fötter och händer blöder och lederna känns svullna och mitt tålamod är i botten och jag hatar, hatar, hatar det här. Dessutom jävlas mina tänder och käkleder med mig - varför i helvete har jag slarvat med bettskenan????? Det isar och ilar, lagningar krossas och ramlar ur, tänder går sönder, vet inte hur eller var jag ska tugga. Pga ilningar och trasig tand, tuggar jag snett och får ännu mer ont i käkarna. Fy fan, vad jag är trött på att vara jag.
Fötterna värker - hallus valgus, nageltrång och Mortons syndrom. Axeln är sträckt och nämnde jag att det kliar?????
Alla mina konflikter har satt sig i kroppen. Alla knutna nävar i fickan, alla år av kedjerökande på soffan, alla nätter av tandagnisslan och allt hat, all ilska, all frustration står nu skrivet i huden, i munnen och i fötterna.
Jag vet inte hur min gestaltning ska se ut, men jag har en idé. Nu ska jag bara snatta ihop material, för jag är naturligtvis pank som en jävla kyrkråtta efter all sjukskrivning, tjänstledighet, mediciner och utredningar. Tacka fan för frisktandvård, i alla fall.
Avslutar med att säga piss, piss, piss, piss, piss. Jävla förbannade skitpollen - gå och dö!!!
fredag 15 april 2011
Denna dagen - ett liv
Har pysslat med konfliktgestaltning hela dagen. Försökt vara kreativ med kläder, letat på Youtube, kört bil (en stooooooor, outtömlig källa till konflikter, bah!), pratat med la madre i telefon (om eventuell utställning, nonethe less - yikes, konfliktpotentialen bara ökar) och försökt få kroppen att inte jävlas så förbannat (jaja, förlåt för fan för alla cig, alla jävla år av tandgnissel och framförallt, förlåt mig för att ha stått och gått på er, jävla fötter!).
Vad har jag lärt mig? - Att konst föds ur smärta. Jag har nog inte tillräckligt ont, helt enkelt.
Hur har jag kommit till denna ack så djupa insikt? - Jag har ont, men inte fan kommer det något vettigt ur mig i alla fall.
Varför har jag lärt mig detta? - För att den dagen man slutar lära sig något är man död och mina käkleder, fötter och mitt huvud hintar att jag inte är det, alltså lever jag. Man lär inte så länge man lever. Man lever så länge man lär.
Ps. Det va' fan, va' människan svär.
Vad har jag lärt mig? - Att konst föds ur smärta. Jag har nog inte tillräckligt ont, helt enkelt.
Hur har jag kommit till denna ack så djupa insikt? - Jag har ont, men inte fan kommer det något vettigt ur mig i alla fall.
Varför har jag lärt mig detta? - För att den dagen man slutar lära sig något är man död och mina käkleder, fötter och mitt huvud hintar att jag inte är det, alltså lever jag. Man lär inte så länge man lever. Man lever så länge man lär.
Ps. Det va' fan, va' människan svär.
Rock it, rock well, rock it real good
Under morgontimmarnas lek med kläder och galgar, kom jag att tänka på en gammal musikvideo, som jag såg nån gång på åttiotalet. Låten var i min mening ganska meningslös, men videon har bitit sig fast. Jag blev liksom obehaglig till mods då och blir det nog fortfarande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


